onsdag 20 oktober 2010

Lön för mödan?

Under min arbetskarriär har jag träffat många som aldrig gör mer än vad som krävs men även många som gärna gör mindre då de ändå känner sig trygga i sin anställning. Samtidigt känner jag flera som presterar och ställer upp långt mer än någon arbetsgivare kan kräva och jag tillhör, enligt mig själv, en av de personerna. Visst får de här personerna en klapp på axeln ibland men får de tillräckligt med belöning, får de tillbaka tillräckligt jämfört med vad de gör? Inte överdrivet ofta enligt mina erfarenheter.

Trots att jag har haft ett väldigt fritt jobb så har det under senaste åren känts som att jag inte haft möjligheten att utvecklas. Min närmaste chef är VD och ägare och att avancera ytterligare inom företaget har känts omöjligt. Samtidigt har jag inte mer än flyktigt funderat på att byta yrkesroll och företag.

På en föreläsning för länge sedan så berättade en kvinna för oss studenter inom Industriell Ekonomi att många av oss kommer att bli spindlar i nätet och att det är ett jobb som många inte orkar med mer än ett par år. Att vara spindeln i nätet är en väldigt bra beskrivning på min yrkesroll de senaste 6 åren då jag jobbat på företaget.

En dag för inte väldigt länge sedan berättade min chef att han var lite arbetstrött och att han ville minska sitt arbete. Jag hade hört det förr och trodde att det var en tillfällig nedgång i humöret som som skulle ändras men inte denna gång. Nu stiger han tillbaka mer och mer för varje dag och har gett mig ansvar för hela driften, ett ansvar vi delvis delat på tidigare.

Mitt jobb har inte försvunnit, jag gör nästan allt jag gjort tidigare men samtidigt ansvarar jag för de övriga spindlarna (dock inga större problem med tanke på hur duktiga de är, mest coaching m.m.) och har fått många fler uppgifter. På kort tid har jag även ändrat om mycket av arbetssättet och börjar målstyra företaget på en helt ny nivå gentemot tidigare. Jag planerar att förfina alla processer, få företaget att växa genom att få fler kunder till den befintliga verksamheten samtidigt som jag ska få in nya närliggande affärsområden.

Förändringar tar tid och jag jobbar över i stort sett varje dag och helg för att det ska bli verklighet. Fritiden ges upp gentemot exceldokument, säljstrategier men även saker som elitseriehockey med kunder (är också jobb och tar väldigt många timmar i anspråk). Långt ifrån den frihet som många diskuterar om i ekonomibloggvärlden.

Det bästa med allt är att jag stormtrivs min nya roll! Visst har jag gett upp mycket av min fritid men jag har friheten att forma min arbetsplats på ett sätt som jag anser vara bäst för mig och övriga som jobbar där (samtidigt är jag öppen och ger de andra anställda möjligheten att påverka mig). Vårt senaste tillskott på kontoret sa för ett par veckor sedan till mig att hon verkligen hoppas att jag får betalt för min arbetsinsats och det fick mig att fundera, får jag det?

Jag kan absolut inte klaga på min lön med tanke på att jag bor i en del av landet där lönerna inte är så höga. Min nya roll har inte gett mig ett tyngre lönekuvert men jag har möjligheten till fler förmåner än någon annan anställd som jag känner och så lätt vägde kuvertet inte sen tidigare. Det kändes inte som att jag var tvungen att vara värd mer, varför skulle jag ha mer än de andra som sliter.

Jag vet att det pratats om det tidigare på tidigare styrelsemöten men inte förrän denna vecka fick jag ett muntligt löfte. Från årsskiftet vill företaget där jag är anställd försöka knyta upp mig genom att berättiga mig till en viss procent av aktieutdelningen (tillsammans med en revers som slår ut om jag säger upp mig). Procentsatsen är inte bestämd men det skulle teoretiskt kunna göra en stor ekonomisk skillnad för mig och min sambo.

Det går inte att hoppas för mycket med tanke på att löftet inte kom i pappersform men det skulle vara första gången ett löfte från företaget till mig inte infrias. Det går inte att spekulera i framtida aktieutdelning då en utdelning inte sker om inte företaget är välmående och tjänar pengar och då skulle jag ansvara för att det ska bli en verklighet. Det jag vet är att om löftet infrias så kommer jag att gå med ännu lättare steg till jobbet och gör allt för att det ska bli bra! Framtiden får visa om jag blir en av de som verkligen blir belönade för sin arbetsinsats.

Inga kommentarer: