Smak på det slösaktiga livet

Just nu känns det som att jag börjar tappa greppet om min sparsamhet och det känns som att proppen gick ur när vi reste till Grekland. Pengar från kontot flödar ut och framtida kostnader planeras. Den största kostnaden inom närtid är att fixa tomten och sätta upp stall (vilket min sambo övertygat mig om). Förhoppningsvis behöver vi inte låna mer än de 150 000 kr som de finns utrymme för i våra pantbrev men man vet aldrig, bara grävmaskinen kostar 850 kr/h + moms och det springer snabbt iväg till stora summor.

Det har tagit tid för mig att färdigställa bygglovshandlingarna. Människor i min omgivning med kunnande inom liknande ritningar skrattade gott när de hörde att jag använt mig av Windows Paint och Microsoft Word men blev ändå lite imponerade när de såg slutresultat. Tråkigt att höra hur snabbt de hade fixat samma ritningar (jag satt uppe flera nätter förra veckan) men jag återkommer till de som log vid en framtida utbyggnad av vårt lilla hus.

Det räcker inte med ritningar utan det ska finnas avtal för t.ex. gödselhantering och yrkesmän ska ställas på kö för en smidig byggnation. Just nu håller vi på att samla in namnunderskrifter från berörda grannar för att få igenom bygglovet snabbare och nu har jag bara en dam kvar men hon är också den absolut svåraste enligt rykten. Nästa bygglovsmöte är på torsdag och jag ska lämna in alla papper precis innan start.

Tiden har inte direkt räckt till matlåda och tack vare tidsbrist så har födan hämtats från de som färdigställer den snabbt vilket gör att jag inte direkt känt mig välnärd. Tack vare detta extra projekt så har inte tiden räckt till mycket annat heller och jag har minskat antal besök på gymmet. En negativ spiral som inte får fortsätta allt för länge. Nästa sak är att vara med och sätta stolpar till en hage för eventuellt sommarbete om vi får bygglov.

Det började med resan där det försvann både pengar och tid. Jag har inte kommit ifatt mig när det gäller varken det ena eller det andra och trots att jag klarat mig utan utomlandssemester i ett tvåsiffrigt antal år så är nästa redan planerad. En par vi umgås med har genom släkten tillgång till ett hus i Kroatien. Lyckas den ena byta bort tre arbetsdagar i Augusti så åker vi dit tillsammans en vecka i Augusti. Mycket billigare än en charterresa men absolut inte omärkbart med tanke på framtida kostnader.

Frågan är om jag inte måste dra ordentligt i handbromsen snart så att utgiftsfarten inte blir för hög eller oroar jag mig i onödan? Visst kostar det men vi ökar samtidigt värdet på vårt ägande. Hästar tar tid men det stjäl nog mindre tid för min sambo att ha allt på baksidan. Vi har redan budgeterat en räntekostnad på ett lån på 950 000 kr sedan årsskiftet så visst har vi råd, det kommer knappt märkas med lite extra lån (ca 520 000 kr i bostadslån just nu). Det enda är att den gemensamma bufferten inte ökar i samma fart. Jag har även ett snitt på ca 38% av min lön hittills i år som jag lagt på (eller lagt undan till) vad jag anser vara långsiktigt ekonomiskt gynnande (amorteringar, aktiesparande, nybyggnationssparande och räntesparande).

Idag tittade jag även in på mitt företagskonto och ser att min aktieutdelning kommit in. Det är en större summa än den jag satsat i mitt företag och jag skulle kunna ta ut den med 20% skatt men jag låter den ligga. Inkomsterna ökar och jag känner mig obekväm att göra som så många andra genom att öka kostnaderna i samma takt. Ett lite förvirrat inlägg av en förvirrad bloggskribent men just nu känner jag inte att jag har alls samma koll som tidigare. Förhoppningsvis återfår jag den snart.