Efter ännu en helt händelselös dag på jobbet så kryper de hemska tankarna om arbetslöshet fram igen. Det känns som att jag har goda förutsättningar att ordna till min ekonomi men hela planen baseras på att jag jobbar eftersom det är det som ger mig inkomster i dagsläget.
Idag postade jag breven för byte av a-kassa. Ännu en minskad kostnad som gör att vi faktiskt kan reda ut ekonomin om jag blir arbetslös och detta trots att min sambo studerar. Visst känns det bra att veta att vi klarar detta men jag tycker inte att det räcker att klara sig. Jag vill kunna spara också.
Negativa tankar stör både arbetsprestation och fritidsro. Just nu känns det som att jag behöver båda för att kunna ha möjlighet att vända på dagens scenario. Jag måste helt enkelt tänka positivt!
Det som är positivt är att jag fortfarande har ett jobb och i dagsläget beror det absolut inte på att det är mycket att göra. Alltså finns viljan samtidigt som jag vet att det finns ekonomiska förutsättningar för att behålla mig. Försöker jag att titta klart på det hela så finns det inte en möjlighet att jag ska få ett sådant besked förrän tidigast i september. Efter det har jag tre månaders uppsägningstid vilket gör att jag borde klara mig året ut. Så nu kommer Ni inte att se ordet arbetslöshet i bloggen förrän det är ett faktum.
Skulle jag få detta besked så har jag redan en plan för hur jag ska hitta mitt nästkommande arbete (Positivt att jag är förberred också!). Denna plan kräver en liten kapitalinsats så inom kort ska jag göra en privatekonomisk avsättning på 500 kr till jobbsökande. Detta gör jag för att jag inte ska bli dumsnål och dra in på något som kan vara skillnaden på arbete och det onämnbara.
3 kommentarer:
Veta att man kan "bara klara" sig ekonomiskt är skönt, men oj så jobbigt det är att leva så! Jag har varit där och vill inte tillbaka, tryggheten som sparandet ger är värt hur mycket som helst.
Jag håller tummarna för att du fortsättningsvis får behålla ditt arbete! =)
Ett litet tips som kan låta självklart och i vissa fall beroende på vilket jobb man har också kan vara riktigt svår är följande:
Jag har alltid som mål att när jag jobbar på ett företag att göra mig oumbärlig, göra det där lilla extra, utmärka mig på ett sätt som andra inte gör. På så vis så känner jag mig också oerhört trygg, jag vet att oavsett vad som händer så är jag en av de som arbetsgivaren kommer att kämpa med näbbar och klor för att få behålla.
Faktum är att jag nu är rätt säker på att jag försatt mig i en sån situation att företaget är såpas beroende av mig att jag till och med skulle kunna missköta mig rätt grovt utan att risker att få lämna ens i nedskärningstider som dessa.
Men vilka möjligheter det finns att göra sådana saker varierar naturligtvis beroende på var man jobbar.
S.E.F.O.
Tack! Började tänka positivt och plötsligt trillar det in lite jobb så nu fortsätter jag med de tankegångarna=)
Jakob:
Jag kände igen dina tips och nu minns jag att jag läst något liknande i ett av dina inlägg på din blogg=) Jag är faktiskt vad du kallar oumbärlig. Inte bara för att jag gjort det lilla extra utan även för:
- Mitt kontaktnät och kunderna som jag skaffat och skött om de närmaste åren. (faktiskt de vi tjänar pengar på just nu)
- Min erfarenhet (Min chef (vd) kan lämna allt ansvar till mig när han reser på t.ex. semester och veta att organisationen sköts)
- Min flexibilitet m.m.
Ja det är som det låter, företaget jag jobbar på är beroende av mig. Skulle jag sluta så skulle det t.ex. försvinna en betydande omsättning med mig. (Skulle jag gå till en branschkollega så skulle det vara en katastrof)
En stor del av organisationen jag jobbar på är rensad sen ett halvår tillbaka så det där med näbbar och klor är redan ordnat=)
Nu tror jag inte att du är människotypen som missköter dig på arbetsplatsen men tro mig när jag säger att ingen är oersättlig! Skulle jag börja missköta mig så skulle jag flyga ut med huvudet före. Hur vet jag det? Naturligtvis för att jag hade agerat på det viset om någon börjat missköta sig under mig.
Skicka en kommentar