När sparsamheten slår tillbaka

Nu när det varit mellan minus 10-20 grader så har det brunnit ett par värmeljus varje kväll som vi varit hemma både för mysfaktorn och värmens skull. Oftast blir det kvar lite stearin i de utbrunna ljusen och eftersom att metalldelen ska återvinnas så har jag rensat ner stearinet från flera metallhållare till en som står i närheten av de värmeljus som ska brinna.

När jag sedan tänt ljusen så brukade jag slänga ner den brinnande tändstickan bland de gamla stearingklumparna. Då det oftast smälte lite stearin som la sig på tändstickan som brann så lyckades den brinna i 1 - 3 minuter och det kändes som att jag fick ut mer värme genom att ha denna rutin.

Igår hade jag just denna rutin när jag tände värmeljus innan en kompis kom förbi med sin familj. Tändstickan la jag i samma behållare där den alltid brukar ligga och sen glömde jag bort den. Vi sjutiden var de tvungna att åka hem då det var sovdags för den yngsta i familjen. Själv parkerade jag framför datorn.

En timma senare hör jag en ordentlig smäll då fatet där värmeljusen står går av på mitten och skjuts ner på golvet. Jag vänder mig om och ser att det är en 15-20 cm hög låga som står ur värmeljuset och jag springer fram. Allt stearin var i smält och det verkade som att det tagit eld i alla gamla tändstickor på en gång.

Det gick inte att blåsa ut ljuset så jag fick hämta vattenkannan för att släcka den. Som tur var höll sig ljuset på den delen av fatet som stannade kvar uppe och jag inser att jag kom billigt undan med att det bara gick sönder ett fat.

I framtiden kommer jag att ha ännu mer respekt för eld samtidigt som jag kommer att minnas att sparsamhet inte är det bästa i alla situationer.