Känns som att jag lurar mig själv

För närvarande bor vi (jag, sambo & hund) på 58 kvadrat i en byggnad som använts som sommarstuga av tidigare ägare. Vi lånade pengar till köpet men har inte fortsatt att låna till renoveringen utan har sparat och spenderat pengar vi har när vi ändrat planlösning, byggt altan, förråd, satt in kök och badrum m.m.

Samtidigt som jag sparar så
jämför jag mina tillgångar med mina skulder. Med vår lilla boyta känns det ändå som att jag lurar mig själv och något måste göras inom en inte för avlägsen framtid. Ännu ett lån kommer att behövas och frågan är om vi ska bygga ut eller bygga ett nytt hus jämte det nuvarande då vi har en ganska stor tomt.

Helst hade jag nog satt in en post i mina privatekonomiska kvartalsrapport som heter förväntat lån men då skulle vi veta en ungefärlig summa. Båda alternativen har fördelar och nackdelar så vi får fortsätta att fundera men det är inte så att vi bara sitter stilla och tänker.

Vi har bokat vårt första möte med en husförsäljare som ett litet avstamp. Sedan 2009 har vi haft vårt låns storlek den 1 januari med räntan 5,5 % som underlag för räntekostnader i vår budget. Nu ökade jag summan med ett par hundratusen så att vi betalar in mer pengar till vårt gemensamma konto/buffert och de pengarna kommer till nytta hur vi än gör samtidigt som skillnaden inte blir lika stor när det är gjort (även om ett par hundratusen inte räcker långt i våra planer)

Eftersom vi kommer att låna mer så kommer vi även att göra en värdering på det vi äger hittills. Därför har vi gjort en plan på saker att göra klart tills månadsskiftet mars/april då vi tänkte beställa värderingen. Ett väldigt viktigt och avgörande beslut för framtiden men det ska förhoppningsvis gå bra. Nu blir det lite söndagssnickeri och det känns faktiskt lättare att motivera sig med ett så närstående mål. Varje förbättring ökar helhetsintryck och lånemöjligheten genom ett ökat värde.

Så här såg det vi ut när köpte 2006